Årets sista?

När blir något en tradition? Normalt krävs förmodligen en herrans massa upprepningar (tänk julen), men om det gäller något man gärna vill (tänk julfiske) så räcker det nog med två gånger. I år är det hursomhelst andra gången jag åker med familjen och tilltänkta svärföräldrarna till stugan vid Kusträsk i Norrbotten. Julaborren ska luras och barnen är sugna på att prova.

 

Både julafton och juldagen var det finväder vilket innebär att tempen kryper neråt, men man kan ju sällan få både-och så här års. Inte här uppe. Termometern visade -19 när vi åkte hemifrån och sjönk som vanligt ytterligare 5 grader innan vi var framme. Fler än tjugo alltså och alla biter de sig fast frenetiskt i de fuktiga avkrokningsfingrarna. Barnen stod i alla fall ut till de första två var på land. Grattis Alva och Elsa! Detta fiske är härmed en tradition! GOD JUL!!

Lånar man ut spöna till barnen får man ta vad man har (t ex en bildörrsknäckt spötopp). Det blir många knäböj och tåhäv när "rullen" inte släpper lina! Lägg märke till den mikroskopiska mormyskan.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln