Prylambivalens: Fly-mobile och Ronnie T.

Laxlyckans FLY-mobile, införskaffad 2011 Laxlyckans FLY-mobile, införskaffad 2011
     Man vill ju inte låta som Oswald Spengler, ni vet han som skrev "Untergang des Abendlandes" (ungefär "Aftonlandens undergång"), men man får ju lätt känslan av att vi lever i ett slags klimatkollapsens tidevarv, inte p g a att januari är mild utan för att borrkärnorna ur antarktis isar aldrig innehållit så mycket koldioxid som under vår levnad.
  Anyway, man vill ju ogärna bidra till en globalklimatisk untergang, men när det förra lördagen visade sig att pålandsvinden från sydväst var lite för hård i viken som ligger på promenadavstånd från Laxlyckans kontor, då blev det ändå bil till nämsta lävik. Har man börjat drömma om årets första fluggädda är det svårt att slå den ur hågen när vadarna äntligen kommit på.
  Bilen alltså - snabbt och enkelt, men smutsigt och inte nödvändigt egentligen och därför kanske miljömoraliskt tvivelaktigt. Går det att motivera med förmodad fiskelycka som argument? Tveksamt. Nej, trots att cirkeln slöts vid införskaffandet av bilen 2011 (mitt första fordon var av samma märke, en moppe, Suzuki KS 50 D, där D indikerade att hojen hade skivbroms fram, en viktig skillnad i början av 80-talet) och trots att regnumret har den avundsvärda inledningen FLY (som en av våra gäster under Mörrum Grand Tour gjorde mig uppmärksam på genom att ställa den givna frågan: "Var det därför du köpte kärran eller?") så kan man ändå vara lite kluven i sitt förhållningssätt till hur den bör användas. Särskilt när det är just transporter som är den avgjort största miljöboven 2014.
  Ett annat tveksamt men ändå tänkbart argument för att få ta bilen till gäddviken den där lördagseftermiddagen är att jag inte skaffat något nytt gäddflugspö. Trots att jag har spons med bästa tänkbara utrustning från LOOP så har jag bestämt mig för att nöta ner mitt relativt värdelösa Ron Thompson Axellerator inhandlat på Berne Bringséns i Mörrum för kanske 15 år sedan. Det står, när det inte används, i Laxlyckans "obskyra kabinett". Det är lika spänstigt som ett vasstrå under gäddflugans tyngd, har en brun finish och den tvivelaktiga linklassningen 7/9! Jag har dessutom kvar orginallinan, en gul WF, som med sin nylonkärna brustit vid ett par tillfällen och skarvats ihop igen på sina yttersta 12-15 meter. Man kastar inte långt, men dåligt...
   Jag tänker mig alltså att införskaffandet av ett nytt spö och ny lina skulle innebära ett ökat uttag av naturresurser och ökade utsläpp på produktionslinjen. Den miljöbelastning jag räddar världen ifrån genom min oförtrutna användning av Ronnie T-spöt borde kompensera för åtminstone en sväng till till gäddviken. Du som sitter på en oanvänd arsenal av spön - se det här som en utmaning!! Frågan är bara hur jag motiverar körningen till jobbet på måndag...
By the way: Bilkörningen i lördags resulterade i landning av årets första flugpajk som sina 72 cm till trots bäddade för en minnesvärd fiskeupplevelse och ett betydligt bättre januarihumör!
(För dig som tar miljöhoten på största allvar blir ett sånt här inlägg kanske i banalaste laget, men jag kan berätta att det gör jag också. Under hela våren ska Laxlyckan arbeta för förbättrad miljö i nordöstra Skåne. Vi får se vart det kan leda).
/Mattias.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln